Interactive Musical Instrument Sculpture

                              (En version på svenska finns längre ner på sidan.)

This page is about my project to create an ​​interactive musical instrument sculpture.

Sculpture made of iron and copper with copper pipes as tubular bells.

The Tornrör spring at Dröstorps Alvar on Öland.

My project is the result of inspiration and ideas from ‘Experimental Heritage’ workshops on Öland where the theme had been water and springs. Here we had visited some of the island’s ancient natural springs and special places associated with water. There was an emphasis on sensory experience, especially with listening as well as looking. Sound and ‘music’ especially seem to affect our emotions in a different way than words and pictures.

The Goldfish Pond at Dröstorps Alvar, Öland.

(It's not known who put the goldfish in the pond but they have been there for more than fifty years.)

Springs, rivers and oceans become a central part of people's lives. When something is so important, it provides the basis for stories, legends myths and superstitions. Early civilizations grew up around water, and Öland has its own special associations.

Art nouveau illustration.

The springs were populated by Källrår, (water nymphs or Naiads), and in the rivers lived Näcken, a water creature that usually looked like a man who played enchanting music, often on a violin.

Painting by Ernst Josephson

A close relative of Näcken is Bäckahästen, (the Brook horse), also a water creature that could appear both in the guise of a white or grey horse but also as a man.

Painting by Theodor Kittelsen

According to legend, the Bäckahäst was a beautiful animal enticing people, especially children, to sit up on its back. If many children wanted to ride it, the bäckahäst could make itself longer till there was enough room on its back for all the children to sit comfortably. Then the Bäckahästen would plunge into the water, pulling the children to the bottom where it would eat them up; the Bäckahästen is a predator!

My own painting.

One story is about a brave farmer who once captured and tamed a Bäckahäst. Apparently he did a splendid job until the unfortunate farmer happened to let the horse see the water and it immediately pulled the entire cart with all the people and everything in it into the river and disappeared forever.

Bäckahästen are primarily known in southern Sweden and in Denmark but they also have direct equivalents in Scotland, where they are called Kelpie and in Ireland, where they go by the name Aughisky.

You may wonder how a modern Bäckahäst would have adapted to our time? Modern kids wouldn't care much about a gray horse anymore...

From all these evocative and frightening stories an idea came to me to connect Öland in the present time with earlier times through legends, by creating interactive experiences for visitors with an emphasis on sound and music.

I have a tendency when I experience a public piece of art to notice it briefly and then pass it by. Either I think, "Well, there’s a thing, it’s ugly ..." or "it’s nice" but beyond that, nothing else really happens. These types of experiences do not affect me so deeply and I have realized that I need something more to gain a meaningful connection. This has become a starting point in my work as I have begun to think around ideas about an interactive piece of art making it possible for visitors to experience it by playing it as a real musical instrument.

Then, I hope, the visitor will say "Well, there's a thing, it's ugly, but it looks as if I can DO something with it...."

Or...( if I'm lucky) the visitor will say "Well, there's a thing, it's nice! And it looks as if I can DO something with it..."

My work is therefore the creation of the Bäckahäst as a musical instrument sculpture in the landscape with the wish to eventually have it placed near to water, like a spring or a stream.

Early sketsh

Being able to be involved with a piece of art like this has the potential, I believe, to create meaningful connections and build bridges. It is an invitation to feel involved and carry on a story as a creative process with the body’s senses engaged. Visitors will be given an opportunity to leave their memories of the Bäckahäst for others to experience by using technology like the internet. My ambition is that the material when it is finished and exhibited will grow with new interpretations and viewpoints, which in turn will transform and develop it into something beyond the “thing” I made in the beginning.

How to do it?

Several different materials and techniques have been considered for the sculpture.

Psd-sketsh

One early idea is to have it cast in bronze but bronze is expensive.

Another possibility is to make the whole sculpture of welded iron.This is feasible with the right equipment and a crash course in welding. However, it is hard work and very time consuming. Additionally iron rusts over time and is not pleasant to the touch.

Sketsh for iron scuplture

Model made of paper, 15 cm. high.

sketsh for sculpture made of glasfiber reinforced polyester

Glass fiber reinforced polyester which I have worked with before, has advantages like it is possible to mix materials like plastic, glass, crystals, ‘bling’, ‘toys’, etc. but the material is not easy to work with at all and it ages.

Psd-sketsh for sculpture made of glasfiber reinforced polyester

Wood? Honestly, it feels little too obvious and a bit boring.

A thick sheet of acrylic glass?

 Acrylic glass can be sanded, sawed and milled. The result is fabulous with its vague and supernatural character. I really like this idea, and feel it is not entirely impossible to manipulate with hand tools.

Test plate, 35cm. x 25 cm. 3 mm thick.

The Psd-sketsh pasted in to a posible location on Öland. At Frösslundabäcken.

But after looking at other things made of this material which have been standing out in the open for a few years I have come to the conclusion that acrylic glass ages in an unattractive way. It will also be sensitive to the wind and may need some kind of additional frame of steal which is not part of the design I had in mind.

Concrete and stainless steel? 

I don’t particularly like the dull expression of concrete but there are advantages. One would have to manufacture a mould of Styrolit and add concrete to the mould. A problem with this idea is that the sculpture becomes very heavy and tricky to manoeuvre.

Another idea is to take advantage of local resources on Öland.
Ther'es a lot of cows, with bells... 

Maybe there are other, better, local resources...

Öland has a lot of limestone. My first reaction is making my bäckahäst from limestone would be impractical. It requires superpowers to handle such materials. But just to roule it out I took a look at Youtube and saw how other people handle these materials. I was wrong...

I've upgraded the angle grinder from the garage with a dimond cutter and invested in some pneumatic tools. Then I dug up some of the limestone slabs in my garden and tried some methods.

Limestone has many advantages. It is a local material that is already part of Öland’s geological landscape.

It ages well and is resilient. Potentially a sculpture made of limestone would stand firmly in place so that cattle scratching themselves on it would be able to do so without it falling over, for example. But limestone, like concrete is heavy so the location and delivery remains a hurdle.

It would be posible to sculpt a horse on one side of a flat stone, approximately 15 cm thick, 120 cm high and 180 cm long, and hang bells made of copper pipes on the other side.

The sculpture pasted to photos of a posible locaton, the park at Gärdslösa church on Öland

Alternative with the bells hanging from stainless stel archs.

Initial ideas have resulted in me producing countless sketches and a slide show has been created into a film with music by Frances Gill where we have attempted to create something of the mood of the Bäckahäst. In the film I use photographs I have taken on Öland some which I have manipulated. The pictures of the starry skies are in fact photographic images of the surface of water covered in dust that sparkles in the sun, and the nebulae are created using watercolor paint.

One of the first sketches I made appears in the slideshow as the symbol of Bäckahästen. It was this sketch which Frances Gill, who was sitting next to me in one of the conference lectures, caught sight of and decided that she wanted to play, because she recognized it as a musical instrument. This sketch of the bäckahäst is a harp with 16 strings and four bells and she said that she wanted to be the first to play it. 

Click here to play

 Thank you for giving me the opportunity to present and share my ideas with you!

The limestone proposal has proven to be too heavy and bulky.
I’ve gone back in the context and picked up an earlier idea with flat iron rods and copper pipes. Otherwise the horse shape is quite a like.

The sculpture will be put in the park near Gärdslösa church on Öland where there is an memorial of the famous Swedish poet Johan Stagnelius.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Den här sidan handlar om min projekt  Interaktiv Instrumental Skulptur.  

Skulptur av plattjärn och koppar med kopparör som klockor.

Skulpturen är resultatet av inspiration och idéutbyte under workshops och källvandringar på Öland där temat var Källor och vatten. där det lades mycket betoning på både vad man ser och vad man hör. Ljudet som bärare av känslor och information på ett djupare plan än ord och bild.

Tornrörskällan på Dröstorps Alvar

Gulfiskdammen på Dröstorps Alvar, Öland.

(Det är inte känt vem som släppt ut guldfisk i dammen men de har funnits där i minst 50 år.)

Det gav mig en större förståelse för vattnets betydelse och hur starkt dessa vattendrag har bidragit till berättelser och legender.
Då Öland alltid har varit torrt har de källor och vattendrag som funnits blivit en central del av människors liv. När något är så viktigt ger det grund för berättelser, sägner myter och skrock.  

Källorna befolkades av källrår, en släkting till skogsrårna på fastlandet. 

I bäckarna bodde Näcken, en vattenvarelse som såg ut som en man och som spelade förtrollande musik, ofta på en fiol.

En nära släkting till Näcken är Bäckahästen, även den en vattenvarelse som kunde uppträda dels i skepnad av en vit eller grå häst men också som en man.

Bäckahästen var ett vackert djur och lockade främst barn att sitta upp på den. Om barnen var många kunde den vid behov göra sig allt längre för att alla skulle få plats på hans rygg. När alla kommit upp störtade Bäckahästen ner i vattnet och drog alla med sig ner, där han enligt berättelserna ska ha ätit upp dem. Det rör sig alltså om ett rovdjur.
En modig bonde provade sig på att fånga in och tämja en bäckahäst. Detta fungerade förträffligt tills den olycksaliga bonden råkade låta hästen se vatten och då drog den hela vagnen med folk och allt ner i ån och försvann.

Bäckahästen finns i första hand i Södra Sverige och i Danmark. Den har också sina direkta motsvarigheter i Skotland där den kallas Kelpie och på Irland där den går under namnet Aughiskey. Bägge dessa varelser har ungefär samma egenskaper som Bäckahästen och är kända för att röva bort och äta upp såväl boskap som människor.

Man kan ju undra hur en modern Bäckahäst skulle ha anpassat sig till vår tid? En grå häst räcker nog inte för att locka stora flockar av dagens barn...

Ur alla dessa fantasieggande och skrämmande berättelser kom min idé  att på något sätt försöka  koppla samman dagens besökare i Ölands natur med äldre tiders legender och världsbild både genom en visuell upplevelse och musik.

Lotta som spelar och dansar i Prästgropen på Dröstorps Alvar.

Min utgångspunkt är hur jag själv, och till synes många andra, har en tråkig tendens att bara registrera en utsmyckning och sedan gå vidare. Antingen tänker jag "Jaha, där står en grej, den var ful..." eller "Jaha, där står en grej, den var ju fin..." men utöver det hände det inget mer i mitt huvud för den här sortens utsmyckning är jag van vid. Jag märker den inte.

Alltså gör den ingen skillnad, och det var inte meningen. Alla utsmyckningar som finns har ett syfte, men jag är lite trög i huvudet. Jag behöver mer.

Så jag tänker mig en permanent utsmyckning i landskapet som också är ett musikinstrument.

Då kommer ,förhoppningsvis, besökaren som går förbi att tänka "Jaha, där står en grej, den var ful, men det ser som att jag kan göra något med den..."

Eller (Ännu hellre så klart!) kanske tänka "den var fin!" och sedan fortsätter tankegången med  " Vad är det här? Den ser ut att var  något slags instrument."

Jag vill göra en skulptur av en spelbar Bäckahäst i närheten av en bäck eller källa.

Att kunna röra vid och påverka ett konstverk/en utsmyckning gör att vi känner oss delaktiga och det blir en undersökande process där alla sinnen engageras.

 Besökare uppmanas på skylten i närheten att lägga ut inspelningar de gör på Internet - och naturligtvis att titta på det som redan finns där.

Där kan det bli ett växande material av tolkningar och synpunkter som i sin tur gör att skulpturen får fler "besökare" även i andra media. Skulpturen kommer på så sätt växa och bli något annat och större än det jag själv från början har gjort.

Flera olika material och tekniker har utvärderats för genomförandet av skulpturen.

En tidig tanke var att få den gjuten i brons eller gjutjärn. En slags harpa med strängar och klockor.
För all del ett väldigt snyggt material... men det är gräsligt dyrt och jag måste lämna bort det mesta av arbetet och det är tråkigt.

Efter det övervägde jag alla andra möjligheter och material jag kunde komma på.

En möjlighet var att smida hela skulpturen i plattjärn.

Den här metoden är genomförbar med rätt utrustning och en snabbkurs i svetsning. 

Modell av pappersremsor, ca. 15 cm hög.

Det är dock tungt arbete och det kommer att ta väldigt lång tid. Dessutom rostar det med tiden vilket är otrevligt att röra vid och kan förstöra besökarna kläder.

Skiss till skulptur av glasfiberarmerad polyester

Glasfiberarmerad polyester, som jag har arbetat med förut och som har sina fördelar.

Här finns möjligheter att leva ut sina galenskaper och blanda material. Plast, glas, kristaller, bling, gjuta in leksaker m.m. Här har jag också provat tanken att man ska kunna sitta upp på hästens rygg och spela på strängarna.

Psd- skiss

Polyesterns nackdel är att den trots allt åldras.

En annan nackdel är att materialet är förskräckligt att arbeta i. Det krävs gasmask och skyddsdräkt och trots det får man huden full av små kliande och stickande nålar av glasfiber.

Trä. Om den tillverkas av ek och dränks in i linolja skulle den hålla väldigt länge även om den står ute året om. Ärligt talat kändes den lite tråkig.

En tjock skiva av akrylglas?

Akrylglas kan slipas, sågas och fräsas. Resultatet blir sagolikt

med sin svävande och övernaturliga karaktär. Jag tyckte verkligen om den här idén och det kändes inte heller helt omöjligt att genomföra med handverktyg.

Testplatta, 25 x35 cm. 3 mm. tjock

Här är en Psd-skiss inklistrad på ett foto för att se hur den kan se ut i landskapet. Platsen är vid Frösslundabäcken på Öland.

Men efter att ha tittat på andra saker av akrylglas som stått ute några år så kom jag fram till att det åldras på ett oatraktivt sätt. Den blir också vindkänslig och kan behöva någon slags inramning. Trist.

Betong och rostfritt stål.
 

Här skulle jag i så fall gör en form i styrolit och lägga den mesta tiden på att göra den formen.

Problemet med den här idén är att skulpturen blir väldigt tung och därför blir den svårare att placera ut på en bra plats. Vid det här laget hade jag övergivit idén med strängar på instrumentet. Sträng i sig själva är det inget fel på men den kommer ovillkorligen att bli ostämda med tiden och då ska någon underhålla dem. Det är opraktiskt.

 Kan man utnyttja lokala resurser? Vad finns på Öland? Väldigt mycket kor, med klockor...

Vissa resurser är kanske mer användbara än andra...
Kalksten

Ölands hela grund består av kalksten. Min första reaktion vid tanken på kalksten är att det är omöjligt. Det krävs en övermänsklig styrka för att hantera ett sådant material.

Bara för att vara säker så kollade jag upp hur andra hanterar kalksten och marmor på Youtube. Jag hade fel. Det är faktiskt mer hanterligt än många andra tänkbara material.

Efter det uppgraderade jag vår vinkelslip med en diamantskiva och investerade i en del mindre tryckluftsverktyg.
 Jag har också rivit upp kalkstenar (Förmodligen från Öland) som låg så behändigt placerade på gången vid vårt hus och provat en del metoder.

Test på kalksten

Kalksten har många fördelar. Det är ett lokalt material som redan passar in i den öländska naturen.
Det åldras på ett bra sätt och håller för lång tid framöver.
Skulpturen kommer att stå stadigt på sin plats och riskerar inte att bli stulen eller omkullknuffad av boskap som kliar sig.

Kalksten är lika tungt som betong så placering och frakt är fortfarande ett problem.

Den nuvarande idén är att jag ska skulptera en häst på ena sidan av en plan skiva, ca 15 cm tjock, och hänga klockor av kopparrör på andra sidan.

Skissen av skulpturen inklistrad på ett foto av en möjlig plats där den skulle kunna stå i framtiden. Stagnelius park vid Gärdslösa kyrka.

Alternativ där klockorna monteras på rostfria bågar ovanför skulpturen.

I samarbete med Frances Gill har denna idé resulterat ett otal skisser, nykomponerad musik  och ett bildspel där jag gjort ett försök att visa den stämning som legenderna om bäckahästen ger mig. Många av bilderna här är tagna på Öland. Några har blivit en smula fotoshopade...

Bilderna på stjärnhimlar är i själva verket bilder på en vattenyta med damm som glittrar i solen och nebulosor av akvarellfärg.

En av de första skisserna finns med i bildspelet som symbol för bäckahästen.

Klicka här för att se bildspelet
 
Senare har det visat sig att förslaget i sten var för tungt och svårarbetat.
Jag har återgått till en tidigare idé med plattjärn och kopparklockor.
Skulpturen ska placeras i parken vid Gärdslösa Kyrka  på Öland där det finns en minnessten över Johan Stagnelius med en dikt om Näcken. Mycket passande!

Tack för att jag fått tillfälle att dela mina idéer med er!